De som skriver i mörker

 

det finns de som skriver i mörker

pappren fylls var mörka stund

med de vackraste ord

som inte kan komma ur någons mun


det finns de som skriver i mörker

till de vackraste stycken

där teorin och ideologin inte får ta rum

och medicinen försvann 

försvann när det än var ljust


det finns de som skriver i mörker

som alltid längtar efter mer

likt en konstnärs själ eller bipolära men

så kan de skriva det ingen ser


det finns de som skriver i mörker

konstruerar allting de ser

de skriver med blodiga bläckpennor

då finns det aldrig ett endaste stavfel

Publicerad 23.12.2015 kl. 00:01

Ja må han leva

ja må han leva
ja må han leva
ja må han leva uti hundrade år
javisst skall han jobba
javisst skall han jobba
tills han inte orkar jobba något mer

och när han har jobbat
och när han har jobbat
och när han har jobbat uti hundrade år
ja då skall han handla, ja då skall han handla
mediciner producerade på hans arbetsplats

och när han har handlat
och när han har handlat
och när han har handlat mediciner prodcucerade på hans arbetsplats
ja då skall han äta, ja då skall han äta
zyprexa, ketipinor och diapam 

och när han har ätit
och när han har ätit
och när han har ätit zyprexa, ketipinor och diapam
ja då skall han bli glad, ja då skall han bli glad
så han kan börja jobba på sin arbetsplats

uti hundrade år...

Publicerad 16.07.2015 kl. 21:43

Fredagen den trettonde träffades Jesus och djävulen

Fredagen den trettonde träffades Jesus och djävulen
De ringde upp varandra
Frågade hur det var
Att de inte talats vid på ett tag
Och världen inte mera är vad den var

Fredagen den trettonde träffades Jesus och djävulen 
De sågs vid Hertonäs på en öl
För vem vill träffas utanför ring tre?
Idag ville de hellre blunda
Glömma bort allt de aldrig fick bli
Och sörja det som en gång var
När de båda var oskyldiga barn
Och inte fick kontrollera världens smärta
Det var inte som idag

Fredagen den trettonde träffades Jesus och djävulen
Det blev en tradition
Det är ensamt på toppen
På botten är man i alla fall flera
Man får bli statistik
Men Jesus och Djävulen förstod
Att de märktes av lika lite som förr
Vid Hertonäs på en krog

Dömd till ensamhet och frihet
Är de flesta
Sorgligt nog
Och en tår rann ner för Jesus kind
Djävulen nickade, traskade iväg
snyftade medan han log
Tände en cigarett
Hoppade på metron till Nordsjö
Tittade ut
Han kände empati och förstod
Det sista någon kunde tro

 

 

 

Publicerad 28.03.2015 kl. 10:08

gud över Helsingfors

det är jag som är gud över Helsingfors
det är jag som bestämmer när trafikljusen blir röda och gröna
vem som får läsa juridik
vem som får fönsterplats vid metron
och vem som skall missa bussen från malm till kamppen
fast jag är en gud som skrivs med ett litet g
så vet jag du förr eller senare åker dit

det är jag som är gud över Helsingfors
det är jag som slår barnen på nyårsaftonen
går vinglig hem från krogen utan en gemål
det är jag som är den rullande spritflaskan
på marken efter ett mord
det är jag som är gud över Helsingfors
som säger jag älskar min fru
och slår sönder skyltfönster
bara för att jag kan och får

det är jag som är gud över Helsingfors
jag ser till att precis du inte får ett jobb i år
att matpengen kommer fram
att bara ett av dina barn börjar knarka
de andra får bara skrubbsår
det är jag som är gud över Helsingfors
som ser till att tullen inte ser allting i hamnen
att snaran var tillräckligt stark
när du spelade bort dina pengar
och det var tomt på nätbanken

det är jag som är gud över Helsingfors
fem på morgonen
men ser till du än räknar det som natten
jag ser till så du får kyssa den du vill precis då
det är jag som är gud över Helsingfors
det har alltid varit så
likt kaos har ett mönster
så är jag det enda som består
Publicerad 28.12.2014 kl. 20:27

Substitut

"ångest känns där som kärlek känns"
viskade hon när han spydde i rännstenen
han förstod det inte innan en par år senare
när hon tog sitt pick och pack
vände på sin klack
avsaknaden av kärlek ger ångest
så snabbt hade han hittat en ny
när han noddade i soffan
och kände kväljningar
under kvällen vid badrumsspegeln
Publicerad 23.11.2014 kl. 17:15

Kungar av förortskrogar

de dyker djupt var dag
kungar av förortskrogar
de delar livets viktigaste moment
om allting man inte skall göra
sen tar de en till 
kravlar hem
låter sin sorg tvättas bort
de behöver inte andas
imorgon blir det en ny dag

de dyker djupt var dag
kungar av förortskrogar
de har fått en frispark i livet
välsignade med en evigt ekande röst
i Botbys lokala köpcenter
det är okej med vuxna barn
som aldrig finner någon tröst
låter sin sorg tvättas bort
de behöver inte andas ikväll
imorgon blir det en ny dag

de dyker djupt var dag
kungar av förortskrogar
med precision siktar de på bollen
allas liv runtomkring går i kras
gatorna ylar av hat
alla blir berörda av vuxna barn
som aldrig finner någon tröst
låter sin sorg tvättas bort
de behöver inte andas 
bara för idag

Publicerad 08.11.2014 kl. 09:43

Du skriver en fin rapport

du skriver en fin rapport
om hur du kände när klientens andra barn gått bort
du skrev, 
"klientens dotter gick bort i förrgår, 
klienten är ledsen och nedstämd, 
vi borde skriva ut lugnande, 
så ordnar man bäst alla sår"
jag älskar din handstil 
när du skriver på en dator
ingen skiljer sig från varandra
det vet vi att individer inte gör
i diagnostiskt språk
du skriver en fin rapport
så när klienten gått bort
kan alla se
du gjorde precis allt som skall göras
och det var ett tragiskt fall
men vi på avdelning ett
kan inte ansvara för individer
när de är tvångsvårdade i månader
så är ansvaret vår fina rapport
att vi försöker prata en gång i veckan
och höjer medicinen med två tabletter
en par milli till
sen ligger allting på individens självbestämmanderätt
för allting har gått till korrekt
Publicerad 18.10.2014 kl. 12:34

Mellan sju och sexton så har jag empati

mellan sju och sexton så har jag empati 
det står i en handbok hur jag skall hålla god min
säga jag bara kan hjälpa med pengar
Inte med att skjuta upp amfetamin 
ignorera såren, när någon missar en ven 
jag får inte säga att klienten borde skilja sig
att jag vet blåtiran under ögat inte var en dörr, som smäller hårdare för varje minut som klienten glömt att säga hon går ut 
jag får inte säga om svartjobbet min granne har 
han får tusen euro i veckan, för att vakta en rik människas barn
den rika människan har bättre saker för sig
han tycker om att sitta på en finare bar
men jag får berätta om arbetsförmedlingens nya strategi 
om att inget bidrag kommer efter juli hur mycket klienten än ler
och att jag tyvärr inte kan hjälpa mer
efter sexton behöver jag inte mera känna empati
jag kan lägga mig ner, läsa en bok med min dotter, fråga om hennes skolproblem
jag kan säga klassläraren har fel
att maten var god, och att vi stannar uppe ikväll en timme mer 
jag har gjort något betydande
här hemma kan jag hjälpa på riktigt
mycket mer
på morgonen så är det dags igen
jag kysser dottern på kinden
säger jag tror på henne
jag vet hon klarar denna skoldag med

efter sju har jag empati 
det står i en handbok
hur jag bäst visar en förstående min 
så jag anstränger mig och ler
går på tårna, för att inte göra fel
jag känner jag utför en militär strategi
men det är väl så det är att visa empati


 

Publicerad 11.10.2014 kl. 10:14

De säger man känner sig naken när man skäms, version två

Detta är min skrift om två barn som skrivit varsin dikt i skolan. Dessa dikter har alltås INTE skrivits på riktigt om någon tror det.




De säger man känner sig naken när man skäms,
det gjorde inte mor när hon stod naken i fönstret
på sjunde våningen klockan tre
sen hoppade hon ner...

//Tomas 7 år



Tomas skrev att alla inte skämdes nakna
för det gjorde inte hans mor klockan tre
på sjunde våningen
precis innan hon hoppade ner
nu är Tomas borta
det kom en svart bil
på skolgården klockan två
en dam med rött hår
sade de måste åka då
Tomas fick inte säga hejdå
nu talar vi inte om Tomas mer
vi skriver om hösten
och att löven faller ner

//Frida 9 år



// Benjamin Sidorov

Publicerad 06.10.2014 kl. 21:18

I skyddade dalar

vi vandrade tillsammans 
i skyddade dalar 
skärmade från allt 
du vilade på mitt knä 
jag berättade om det jag själv inte visste 
du sade du visste allt för länge sen
det var helt lugnt, det var inget problem
ett litet barn bakom skyddade dalar
en varg i storstadstrafikens dimmiga ljus 
det finns inga skyddade dalar 
ett litet barn i storstadstrafiken
döds allvarliga är barn i matpengs kön 
och du vinglar hem, fullare än någonsin , snubblande i en vattenpöl
bedövar det sista minnet
dyblöt gråter och huttrar du

barn klarar sig i storstadstrafiken
vargarna har för länge sedan dött ut
de är på sjukhus, en cell eller nergrävda i jorden
bara du visste det inte behövde vara du

Publicerad 25.09.2014 kl. 15:56

Tom

Tom älskade att balansera vid stup
han älskade att balansera på livshanken
på gränsen att få ordentligt med stryk
Tom föll för varje leende han fick
varje ögonblick han fick en blick
gav honom en endorfinkick

Tom slet sig sönder och samman
han var en människa som inte fick konsekvenser
han var en gud, med en sliten Adidasjacka som skrud
Tom älskade att slå ut armarna
att snurra runt 
med ena foten en halvmeter ut

när han väl gick in i den mest lustfyllda blick
så krampade han samman
en människa i ens huvud är det farligaste som finns
han balanserade och balanserade men kicken räckte inte till
så han gav upp
satte sig ner och pustade ut
då kom smällen
ett hårt järnrör
mötte honom i tinningen
han föll ihop
log och sade, "tack älskade du"
järnröret rullade ekandes i en tunnel
blandat med adventssånger
det var jul
lugnet sänkte sig
Tom var gud

Publicerad 11.09.2014 kl. 21:19

​Linnea

Linnea hatade verkligen sin man
speciellt när hon fick morgonmål på sängen
de mest ärligt djupa komplimanger om hennes örhängen
långa ryggmassager på sommarängen
och en ros på lördagskvällen
Linnea hatade verkligen sin man
varje dag var han likadan
samma omtänksamma talang
varje dag var han genomsnäll
med Linneas nemesis
som blivit henne själv
så hon hade bestämt sig
Linnea hatade verkligen sin man
Publicerad 31.08.2014 kl. 13:12

Utopia Chockeras

kulturvänsterns fru utopia chockeras 
kan inte andas och bryter ihop 
samhället älskar inte henne mer 

hennes syster euforia glömde sin plånbok i nazityskland 
i Hamburg trettionio 
hon söker efter sin glädje än 
över femtio år försent 
runt Kistas a-gäng 

euforias halvbror Tålamod kollar telefonen var tredje minut 
stampar med foten och väntar på psykiatrikern som är försenad med en minut 
tålamod hade glömt sig själv i Juni för två år sen 
han hade väntat tillräckligt länge på att sluta vänta på absolut ingenting 

sorgen för syskonen var dock storebror Kärlek 
han satt inne på avdelning tre 
han hade blivit galen över en kvinna som hette Passion 
Passion hälsade på varje dag 
för hon var den enda som var sig själv 

passionerad var hennes nästan mörkröda tår som föll i rum trettiofem 
när Kärlek stirrade tomt in i väggen 
efter zyprexan höjts med fem milligram igen 
när han sprang från matkön och försökte nå friheten
Publicerad 09.08.2014 kl. 11:56

De klyver luften med en smörkniv

Balkongen. Östra leden. De pendlar nu. De som jobbar utanför. Fåglarna vakanade för årtionden sen. Kallsvettigt. Jag längtar hem. Dimmigt. Dimmigt som fan. Det brinner i askkoppen. De sover tungt. Neuroleptisk sömn. I ljusa sommarmorgnar. Jag avskyr mig själv här. Jag borde sova som dem. Dem som åker iväg. Iväg från sitt hem. Städade sterila hem. Med en dyrare ost. Och ett mjölkpaket som inte gått ut än. Ge upp min bäste vän. Ge upp igen. Fall ihop och somna om. Koldioxiden kväver mig. Förgiftar mig. Blommor älskar det. Så vackra och oskyldiga de är. Obryddhet. De längtar dag ut och dag in. Ut från fönsterkarmen. Växa fritt. Förlåt oss. Förlåt oss män. Som så sällan gör rätt. Som törstar efter hämnd. Jag måste somna om nu. Somna om imorgon. Övermorgon. Igen. Socialen måste rädda livhanken. Jag måste isolera mig. Skydda mig. Låta mig klå upp mig själv. Jag älskar verkligen dig. Det är lugnt. Ingen press. Tvång till kärlek. Tyranniska bojor. Men det är mer än att inte ha en vän. Igen. Igen. Morgon pånytt. Igen. Igen. Igen. Jag ser dig. Till dig. Vill jag. Vill. Söndra mig. Skydda mig från mig själv. Jag skrattar åt död. För att lysa måste det vara så. Omsluten av mörker. Ord jag skrev för decennier sedan. Jag kanske förstod mera då. Jag var en bra vän. En bästa vän. Allting går över. Allt materiellt fixar sig. Så önskar vi änglar efter ambulanser. Nej inte imorgon. Inte ikväll. De är ljudlösa. Som ångest. Hat. Och sorg. Hörs de inte på morgonen. Inte på kvällen. På natten slåss de. På högstadiet bredvid. I korridorer. Av istappar av hat. De klyver luften med en smörkniv. Driver de mindre in i hörn. Tills det blir morgon. Då hörs inte ångest mer. Inte fullt ut. Skänk mig vila. Skänk mig ro. Det säger alla människor. Tills de förstör allt. Allt med att bara finnas. Det är fullbordat. Det är gjort. När man föddes blev man dömd till död. Dömd till frihet. Ensamhet. Slag i magen. En sekunds lycka. Efter heroinets piercande känsla. Ens egna substanser är slut. Så somna nu Botby. Sov med mig. Jag ber dig. Jag vill bara inte sova ensam. Så somnar jag i ro. Mitt inne. I ett höghus hos dig. Där du bor.
Publicerad 29.07.2014 kl. 13:52

Lyckans son

Lyckans son sitter och gråter
Brändös varma sommarnatt smeker honom kring låren
klockan är fyra och ambulansen svänger in
checkar till pappa, men han hade inget problem, igen
så lyckans son sitter och gråter, ensam känner han sig,
må han vara tretton eller fjorton,
för liten är han trots, försvinn!
polisen kommer inte långt där efter, pappa säger allt är okej,
en liten fylla har väl aldrig förstört någonting?
polisen för honom bort en sväng
men lyckans son sitter kvar där ute och gråter,
ensam sitter han och funderar på gården...
någonstans här försvann charmen med sommaren och våren,
han simmar inte mer utan ser på barnen och hånler
jag står inte ut mera
jag tar honom i min hand och kramar honom i min famn
han gråter och gråter och jag gråter med han,
solen stiger upp och värmen börjar smeka
jag älskar dig du lyckans son, glöm inte bort det
vi syns om tio år, genom en bok,
du kan inte hjälpa jag aldrig fanns för dig då,
den vackra sommaren
på Brändö 
fyra på morgonen
vid beckbruksgatan tjugotvå
Publicerad 10.07.2014 kl. 17:08

Senaste kommentarer

30.10, 18:40Du skriver en fin rapport av knytt
25.09, 16:41I skyddade dalar av pappa
04.09, 23:06Han skriver fyrahundra meningar av Ann-Charlott
03.09, 22:44Lyckans son av Stefanie
01.09, 09:40​Linnea av D.S