I mars finns det knappt en människa kvar


Erik Saties tangenter landar stilla inne i tjänstebostäderna. Till dem behöver ingen stå i kö. Oktober ylar utanför fönstren. Jag ser mig själv i reflektionen. Han är trött och ung. Försöker öppna sin mun. Då stänger jag ljuset. Jag måste sova en stund. 

Vikernes själ torteras. Högtalaren ropar ut hans nöd. Han skriker trots alla lik och nerbrända kyrkor. Skriker så att tårarna rinner och rösten förstörs. Jag ser honom i december. På metron till kampen. I fönstret reflekteras hans ilska precis bakom min axel. Han smeker mig... gör mig lugn, och jag slumrar till för en sekund. 

I mars finns det knappt en människa kvar. Klockan är två. Andra skulle kalla nuet för natten. Dan Anderssons svarta svanar flyger i skyn. De dansar bäst när alla andra är tysta. Jag har fått makten. Då rör jag dig försiktigt. Du drar mig sakta med. In i morgonen bland barnen och skratten. Spegeln reflekterar honom igen, han är glad och utan synfel. Jag orkar inte se något mer, jag behöver sova nu. Jag har varit vaken. 
Vaken hela natten. 

02.04.2018 kl. 20:12

Din sorg

Mio min Mio
det gryr
din sorg 
sätter mig på bussen 
bussen till Sommarösund 
en harkling 
en motor 
ljuset färgar armen
Mio min Mio
min sommar 
din sorg

12.02.2018 kl. 20:21

En onsdag sade hon farväl 



en onsdag sade hon farväl 
tog sitt pick och pack 
gav sig iväg 
på badrumsspegel stod det skrivet,
'det handlar inte om dig, 
jag gör detta för en annan grej, 
för att musiken kommer att bli fantastisk'

på en torsdag körde hon hundranittio på en sextioväg
inte för att höra hjärtat pumpa
eller hoppas på att livet skulle skena iväg
det var av ett annat skäl
från bilradion hördes ett skrän
ett skrän där musiken blev fantastisk

på en fredag dränkte hon sin lycka med sprit
började röka cigaretter
skippade vatten efter varje glas vin
hon ville inte dränka en sorg i natten, eller spy bakom pub nittiotvå, mitt på backen
hon ville dränkas av andra skäl 
för att musiken blev fantastisk

på lördag vaknade hon sent,
beställde snabbmat och tittade på rederiet, säsong tre
hon ringde inte en vän, utan lät ensamheten flåsa henne i nacken
hon kände varje uns av den självdestruktiva takten
den kändes äkta och ren
medans musiken blev fantastisk

på söndag hällde hon olja och bensin,
över Kasbergets kyrka
inte ett klockslag ljöd mer
när kyrkan inte kunde släckas med vatten
askan doftade pånyttfödelse
medan brandmän släckte den sista glödens sken
musiken hade för länge sedan höjts till höjden
och blivit fantastisk

på måndag spelade hon poker med djävulen
själen satte hon direkt på spel
i casinot mitt emot S-Market
rysk roulett är inte heller fel
inte när det finns så mycket att vinna
ära, diamanter och ett bankkonto i nordeas paradis av skatter
och framförallt musik som var fantastisk

på tisdag sade hon inte så mycket 
skyddsänglar följde ambulansen in i natten 
hon smålog när sjukskötaren frågade varför hon tagit dem 
alla piller från mammas medicinskåp, varenda förpackning 
sjukskötaren förstod inte, att de togs i takt 
till trummor, gitarrer och pianon av känslor i språng
i takt med musik som lät fantastisk 

på onsdag kom hon hem igen 
hjärtan blödde 
han var en skugga i hennes bädd 
han var ledsen 
’du var borta i en vecka, därav är jag inte mera din vän’ 
han hörde tydligen inte,
tonerna av en modern Wagner bredvid hennes bädd
en Mozart som spelade sin fyrtionde symfoni i morgonrock klädd
endast hon visste att musiken blev fantastisk
ja, musiken var helt och hållet fantastisk

23.01.2018 kl. 23:08

När Österleden inte tjuter





När Österleden inte tjuter

staden andas ut när Österleden inte tjuter
bland helgdimmor och vita veckor tystnar hon
som en ljuddämpande filt faller snön över Kvarnbäckens hälsocentral
där diazepam låter mindre, och den vackra människan mår bra
i lägenhet sextiofem är det fest ikväll, i en av Gårdsbackas höghusrad
efterfesten fortsätter på sluten avdelning, medan västmetron åker som den ska
jag saknar den vackra människan, den människan sparar jag till en annan dag
det är inte en stor skillnad på vilken sida av skrivbordet man sitter
men nu arbetar vi i öppna kontorslandskap


jag skriver i klyschor, gåtor och målar allt i svart
likt rullande stenar, i långt förgången prakt
jag saknar den vackra människan
det har inte ändrats sedan år tvåtusensju
österleden tjuter
och jag har inte tid
staden håller andan
bland helgdimmor och vita veckor
skriker hon
hon vill ut

09.01.2018 kl. 20:11

De som skriver i mörker

 

det finns de som skriver i mörker

pappren fylls var mörka stund

med de vackraste ord

som inte kan komma ur någons mun


det finns de som skriver i mörker

till de vackraste stycken

där teorin och ideologin inte får ta rum

och medicinen försvann 

försvann när det än var ljust


det finns de som skriver i mörker

som alltid längtar efter mer

likt en konstnärs själ eller bipolära men

så kan de skriva det ingen ser


det finns de som skriver i mörker

konstruerar allting de ser

de skriver med blodiga bläckpennor

då finns det aldrig ett endaste stavfel

23.12.2015 kl. 00:01

Ja må han leva

ja må han leva
ja må han leva
ja må han leva uti hundrade år
javisst skall han jobba
javisst skall han jobba
tills han inte orkar jobba något mer

och när han har jobbat
och när han har jobbat
och när han har jobbat uti hundrade år
ja då skall han handla, ja då skall han handla
mediciner producerade på hans arbetsplats

och när han har handlat
och när han har handlat
och när han har handlat mediciner prodcucerade på hans arbetsplats
ja då skall han äta, ja då skall han äta
zyprexa, ketipinor och diapam 

och när han har ätit
och när han har ätit
och när han har ätit zyprexa, ketipinor och diapam
ja då skall han bli glad, ja då skall han bli glad
så han kan börja jobba på sin arbetsplats

uti hundrade år...

16.07.2015 kl. 21:43

Fredagen den trettonde träffades Jesus och djävulen

Fredagen den trettonde träffades Jesus och djävulen
De ringde upp varandra
Frågade hur det var
Att de inte talats vid på ett tag
Och världen inte mera är vad den var

Fredagen den trettonde träffades Jesus och djävulen 
De sågs vid Hertonäs på en öl
För vem vill träffas utanför ring tre?
Idag ville de hellre blunda
Glömma bort allt de aldrig fick bli
Och sörja det som en gång var
När de båda var oskyldiga barn
Och inte fick kontrollera världens smärta
Det var inte som idag

Fredagen den trettonde träffades Jesus och djävulen
Det blev en tradition
Det är ensamt på toppen
På botten är man i alla fall flera
Man får bli statistik
Men Jesus och Djävulen förstod
Att de märktes av lika lite som förr
Vid Hertonäs på en krog

Dömd till ensamhet och frihet
Är de flesta
Sorgligt nog
Och en tår rann ner för Jesus kind
Djävulen nickade, traskade iväg
snyftade medan han log
Tände en cigarett
Hoppade på metron till Nordsjö
Tittade ut
Han kände empati och förstod
Det sista någon kunde tro

 

 

 

28.03.2015 kl. 10:08

gud över Helsingfors

det är jag som är gud över Helsingfors
det är jag som bestämmer när trafikljusen blir röda och gröna
vem som får läsa juridik
vem som får fönsterplats vid metron
och vem som skall missa bussen från malm till kamppen
fast jag är en gud som skrivs med ett litet g
så vet jag du förr eller senare åker dit

det är jag som är gud över Helsingfors
det är jag som slår barnen på nyårsaftonen
går vinglig hem från krogen utan en gemål
det är jag som är den rullande spritflaskan
på marken efter ett mord
det är jag som är gud över Helsingfors
som säger jag älskar min fru
och slår sönder skyltfönster
bara för att jag kan och får

det är jag som är gud över Helsingfors
jag ser till att precis du inte får ett jobb i år
att matpengen kommer fram
att bara ett av dina barn börjar knarka
de andra får bara skrubbsår
det är jag som är gud över Helsingfors
som ser till att tullen inte ser allting i hamnen
att snaran var tillräckligt stark
när du spelade bort dina pengar
och det var tomt på nätbanken

det är jag som är gud över Helsingfors
fem på morgonen
men ser till du än räknar det som natten
jag ser till så du får kyssa den du vill precis då
det är jag som är gud över Helsingfors
det har alltid varit så
likt kaos har ett mönster
så är jag det enda som består
28.12.2014 kl. 20:27

Substitut

"ångest känns där som kärlek känns"
viskade hon när han spydde i rännstenen
han förstod det inte innan en par år senare
när hon tog sitt pick och pack
vände på sin klack
avsaknaden av kärlek ger ångest
så snabbt hade han hittat en ny
när han noddade i soffan
och kände kväljningar
under kvällen vid badrumsspegeln
23.11.2014 kl. 17:15

Kungar av förortskrogar

de dyker djupt var dag
kungar av förortskrogar
de delar livets viktigaste moment
om allting man inte skall göra
sen tar de en till 
kravlar hem
låter sin sorg tvättas bort
de behöver inte andas
imorgon blir det en ny dag

de dyker djupt var dag
kungar av förortskrogar
de har fått en frispark i livet
välsignade med en evigt ekande röst
i Botbys lokala köpcenter
det är okej med vuxna barn
som aldrig finner någon tröst
låter sin sorg tvättas bort
de behöver inte andas ikväll
imorgon blir det en ny dag

de dyker djupt var dag
kungar av förortskrogar
med precision siktar de på bollen
allas liv runtomkring går i kras
gatorna ylar av hat
alla blir berörda av vuxna barn
som aldrig finner någon tröst
låter sin sorg tvättas bort
de behöver inte andas 
bara för idag

08.11.2014 kl. 09:43

Du skriver en fin rapport

du skriver en fin rapport
om hur du kände när klientens andra barn gått bort
du skrev, 
"klientens dotter gick bort i förrgår, 
klienten är ledsen och nedstämd, 
vi borde skriva ut lugnande, 
så ordnar man bäst alla sår"
jag älskar din handstil 
när du skriver på en dator
ingen skiljer sig från varandra
det vet vi att individer inte gör
i diagnostiskt språk
du skriver en fin rapport
så när klienten gått bort
kan alla se
du gjorde precis allt som skall göras
och det var ett tragiskt fall
men vi på avdelning ett
kan inte ansvara för individer
när de är tvångsvårdade i månader
så är ansvaret vår fina rapport
att vi försöker prata en gång i veckan
och höjer medicinen med två tabletter
en par milli till
sen ligger allting på individens självbestämmanderätt
för allting har gått till korrekt
18.10.2014 kl. 12:34

Mellan sju och sexton så har jag empati

mellan sju och sexton så har jag empati 
det står i en handbok hur jag skall hålla god min
säga jag bara kan hjälpa med pengar
Inte med att skjuta upp amfetamin 
ignorera såren, när någon missar en ven 
jag får inte säga att klienten borde skilja sig
att jag vet blåtiran under ögat inte var en dörr, som smäller hårdare för varje minut som klienten glömt att säga hon går ut 
jag får inte säga om svartjobbet min granne har 
han får tusen euro i veckan, för att vakta en rik människas barn
den rika människan har bättre saker för sig
han tycker om att sitta på en finare bar
men jag får berätta om arbetsförmedlingens nya strategi 
om att inget bidrag kommer efter juli hur mycket klienten än ler
och att jag tyvärr inte kan hjälpa mer
efter sexton behöver jag inte mera känna empati
jag kan lägga mig ner, läsa en bok med min dotter, fråga om hennes skolproblem
jag kan säga klassläraren har fel
att maten var god, och att vi stannar uppe ikväll en timme mer 
jag har gjort något betydande
här hemma kan jag hjälpa på riktigt
mycket mer
på morgonen så är det dags igen
jag kysser dottern på kinden
säger jag tror på henne
jag vet hon klarar denna skoldag med

efter sju har jag empati 
det står i en handbok
hur jag bäst visar en förstående min 
så jag anstränger mig och ler
går på tårna, för att inte göra fel
jag känner jag utför en militär strategi
men det är väl så det är att visa empati


 

11.10.2014 kl. 10:14

De säger man känner sig naken när man skäms, version två

Detta är min skrift om två barn som skrivit varsin dikt i skolan. Dessa dikter har alltås INTE skrivits på riktigt om någon tror det.




De säger man känner sig naken när man skäms,
det gjorde inte mor när hon stod naken i fönstret
på sjunde våningen klockan tre
sen hoppade hon ner...

//Tomas 7 år



Tomas skrev att alla inte skämdes nakna
för det gjorde inte hans mor klockan tre
på sjunde våningen
precis innan hon hoppade ner
nu är Tomas borta
det kom en svart bil
på skolgården klockan två
en dam med rött hår
sade de måste åka då
Tomas fick inte säga hejdå
nu talar vi inte om Tomas mer
vi skriver om hösten
och att löven faller ner

//Frida 9 år
 

06.10.2014 kl. 21:18

I skyddade dalar

vi vandrade tillsammans 
i skyddade dalar 
skärmade från allt 
du vilade på mitt knä 
jag berättade om det jag själv inte visste 
du sade du visste allt för länge sen
det var helt lugnt, det var inget problem
ett litet barn bakom skyddade dalar
en varg i storstadstrafikens dimmiga ljus 
det finns inga skyddade dalar 
ett litet barn i storstadstrafiken
döds allvarliga är barn i matpengs kön 
och du vinglar hem, fullare än någonsin , snubblande i en vattenpöl
bedövar det sista minnet
dyblöt gråter och huttrar du

barn klarar sig i storstadstrafiken
vargarna har för länge sedan dött ut
de är på sjukhus, en cell eller nergrävda i jorden
bara du visste det inte behövde vara du

25.09.2014 kl. 15:56

Tom

Tom älskade att balansera vid stup
han älskade att balansera på livshanken
på gränsen att få ordentligt med stryk
Tom föll för varje leende han fick
varje ögonblick han fick en blick
gav honom en endorfinkick

Tom slet sig sönder och samman
han var en människa som inte fick konsekvenser
han var en gud, med en sliten Adidasjacka som skrud
Tom älskade att slå ut armarna
att snurra runt 
med ena foten en halvmeter ut

när han väl gick in i den mest lustfyllda blick
så krampade han samman
en människa i ens huvud är det farligaste som finns
han balanserade och balanserade men kicken räckte inte till
så han gav upp
satte sig ner och pustade ut
då kom smällen
ett hårt järnrör
mötte honom i tinningen
han föll ihop
log och sade, "tack älskade du"
järnröret rullade ekandes i en tunnel
blandat med adventssånger
det var jul
lugnet sänkte sig
Tom var gud

11.09.2014 kl. 21:19

Senaste kommentarer

14.02, 11:15Din sorg av DUfyf
30.01, 00:01En onsdag sade hon farväl  av Kanske du minns..fel tid fel plats
30.10, 18:40Du skriver en fin rapport av knytt
25.09, 16:41I skyddade dalar av pappa